Sitter på vårdcentralen och väntar på att Frida ska bli klar. Sitter och gråter var tionde sekund.. Det var så himla sorgligt idag... Längtar redan till återträffen.. Om tio år... Känns så sjukt. Finns en person som betytt så himla mycket för mig för ett par år sen, som är den som vet mest om mig av alla jag kommer på just nu iaf. Kommer förmodligen aldrig mer att träffa han.. Och den hur lilla som helst kontakten vi har nu, kommer försvinna med en gång... Fick i alla fall en hejdåkram.. Kommer egentligen sakna dom som jag bara pratar lite med mest, för det är dom som jag verkligen aldrig mer kommer ha någon som helst kontakt med. Kommer sakna våra goa lärare, som sjöng för oss idag.. Kommer nog sakna allt. Mår skit nu, så kommer nog bli massa gråt hela den här dagen