För det första är dom aas bruna. Sen så hade ingen av mina ryska kompisar sasha, nicki, swetlana eller dom varit där, så som tur är hade jag inte missat det.

Men en kroat som heter Luck, som jag spelade en del med förra sommaren var där och även om vi inte var bästa vänner direkt så sakna jag till och med honom haha..

Sen hade Johan fått vara med och spela in saker till hotell, och sånt, typ "reklam" för deras "läger".

Han har ju självklart också träffat Bruno, väääärldens bästa tränare, finns inte ord för hur bra men tuff han är!

Slog tex en boll i nät en gång och då var det bara att springa tio varv runt banan, jämnt så, om du gjorde något misstag fick du springa massa, sen ur grym fys hade vi med, så mycket jobbigare och roligare än i sverige.

ÅH JAG BARA LÄNGTAR TILLBAKA DIT SÅ HIMLA MYCKET, till alla träningar på kvällen när jag och sasha spelade dubbel och förlorade stort men ändå bara skrattade åt det (ja hör och häpna, brydde mig inte om hur det gick när vi spelade eftersom vi hade så roligt, varje gång vi vann en poäng och blev överlyckliga och bara "ja, nu är vi på gång!", fast på engelska...).

Saknar hennes humor! och när vi satt och lärde varandra ryska och svenska..Skulle kunna säga sak på sak som jag saknade men det skulle ta alldeles för lång tid eftersom jag i princip saknar allt.

Goaste bruno hade iaf skickat med mig en tröja och tyckt att jag fick komma tillbaka dit snart igen, haha söt!

Sen så fick jag igår för första gången uppleva hur det är att ha lila hår (iaf en bit av det) in public. Haha folk kollar ju asså, rätt skoj, men samtidigt jobbigt. Trodde det skulle kännas annorlunda att ha en "konstig hårfärg", men känns precis som att ha blont, brunt osv, vande mig på typ en timma!

Min pappa, som var hur emot att jag färgade mitt hår såhär, tyckte det "inte blev lika hemskt som han föreställt sig" och när jag berättade hur jag skulle färga sen tyckte han det lät bra!

Så äntligen slipper jag massa bråk om hårfärger..